Lurad av min bebis

Min bebis är smartare än mig. Samtidigt som det är rätt fantastiskt att små barn faktiskt kan vara så tydliga med vad de vill och inte vill. Att de lär sej så fort vem som är vem och vem man kan göra vad med.

Idag åkte jag iväg en timma för första gången sen han kom hem, jag for in till grannstaden och handlade lite mat. Gav han mat och nattade honom och visste att jag hade ungefär en timma till två timmar innan han skulle sakna mig och vilja ha mat igen. Jag hörde inget på mobilen och antog att allt gick bra.

När jag kommer hem får jag världens chock. Där ligger världens sötaste bebis och sussar så sött. Inget konstigt med det, det konstigaste var nog det som lös som ett stoppljus i munnen på honom. En NAPP! Jag bara stod och gapade och undrade hur detta hade gått till. Inga problem säger mannen i huset, var bara att stoppa in den ett par gånger till slut gav han med sej och somnade om.

Jag kan tillägga att jag försökt nu i eftermiddag att göra likadant, men UTAN resultat. Det är precis som att han vet att det är mamma med brösten och de är mycket mycket godare än den där nappen. Men är mamma inte hemma får väll nappen duga så länge. Mycket mycket smart av bebisen.