Till M!

Jag håller alltid vad jag har lovat!

Jag har inte plats för många i mitt liv, jag vill inte ha många i mitt liv. Några få enstaka riktigt nära vänner räcker, de vänner jag har valt är speciella, unika. De har ett stort hjärta, fyllt av olika egenskaper. Nu ska vi inte prata om alla de vännerna utan just bara en. En liten tjej som idag, för stunden behöver höra speciell hon faktiskt är, och hur viktig funktion hon fyller genom att bara vara sig själv.

Älskade M, även om det gått ett par år sedan vi sist hade kontakt så har du faktiskt än en gång påmint mig om varför jag just behöll den där platsen till dej i mitt hjärta. Jag visste att det fanns nått speciellt över dej. Du är som mig, du kan gå en hel dag i mysbyxor o bara va. Vi kan sitta i varsin ända i sängen med en varsin dator i knät o fortfarande umgås. Samtidigt så har jag också märkt en viss mognad hos dej nu som faktiskt inte fanns där innan, jag hade nog glömt bort hur lika du och jag är. Idag fick jag påminna mig själv igen, jag kom på idag, det ramlade över mig, att du är en yngre kopia av mig, ibland känns det som om du avslutar mina meningar o snor mina tankar. SÅNA vänner M, såna vänner växer långt ifrån på träd. Och du ska vara otroligt stolt över dej själv o den människan du blivit.

Nu några år senare hoppas jag verkligen att vi kan hålla mer kontakt, oftare kontakt. Jag vill vara en del av ditt liv, inte på halvtid utan på heltid, det kostar inget att hålla en vänskap levande, några ord här o några ord där. O vi har ju faktiskt datorn, man behöver inte sitta timmar i telefonen, bara några enkla ord mellan varven. O jag hoppas absolut att vi kan träffas oftare. Även om jag bor här o du bor där.

Älskade M, fortsätt att bara vara du, genom att bara vara du kommer du att uträtta något stort i framtiden. Att bara vara du kommer du att komma enormt långt på i livet. Jag är så enormt tacksam att jag fann en vän som dej o att jag får vara din vän..

TACK! Vi syns på Torsdag!

Glöm aldrig hur speciell du är O låt aldrig någon annan säga annorlunda!

Till en M från en annan M!

Loong time

Jag har en förmåga att bara låta mitt bloggande rinna ut i sanden, det känns bland annat som om tiden inte räcker till. All tid går åt till amning, blöjbyte, läxläsning & för att inte tala om den tråkiga städningen som jag inte alls hinner med som innan. I mitt allt detta vill jag försöka att vara så social som möjligt mot människorna runt omkring mig. Det är helt enkelt inte lätt att vara hemmafru med tre barn på heltid. Tyckte tiden var begränsad när jag jobbade men nu är det ännu mer begränsad.

Därför är jag så oerhört tacksam för när människor kommer till mig, att jag slipper ge mig iväg. I helgen kommer världens underbaraste Martina, som jag längtar, längtar efter att få slippa prata bebisspråk för en dag, slippa ha egna konversioner med mig själv. Längtar efter att få prata med en TJEJ! Här hemma är det bara sambon och barnen som får ta del av mina sjuka tankar. Att Martina kommer betyder allt, det ska bli så otroligt skönt att få se någon. Och nu är det så speciellt när hon kommer eftersom jag inte träffat henne på två år. Fasen inte klokt.. Varför låter man det ens gå så länge?

Och jag lovar jag ska bli bättre på bloggandet.. Nästa gång jag hinner ska jag skriva ett meter långt inlägg om bara Martina. Och om hur glad jag är för att hon fortfarande finns i mitt liv även om vi inte alltid pratar. Nu ska jag springa och röka medans det fortfarande är lungt och alla barnen sover. För innan man vet ordet av det, vaknar de. Allra minst den minsta bästa bebisen.