Marra

Till M!

2010-03-01T00:40:00.002+01:00

Jag håller alltid vad jag har lovat!

Jag har inte plats för många i mitt liv, jag vill inte ha många i mitt liv. Några få enstaka riktigt nära vänner räcker, de vänner jag har valt är speciella, unika. De har ett stort hjärta, fyllt av olika egenskaper. Nu ska vi inte prata om alla de vännerna utan just bara en. En liten tjej som idag, för stunden behöver höra speciell hon faktiskt är, och hur viktig funktion hon fyller genom att bara vara sig själv.

Älskade M, även om det gått ett par år sedan vi sist hade kontakt så har du faktiskt än en gång påmint mig om varför jag just behöll den där platsen till dej i mitt hjärta. Jag visste att det fanns nått speciellt över dej. Du är som mig, du kan gå en hel dag i mysbyxor o bara va. Vi kan sitta i varsin ända i sängen med en varsin dator i knät o fortfarande umgås. Samtidigt så har jag också märkt en viss mognad hos dej nu som faktiskt inte fanns där innan, jag hade nog glömt bort hur lika du och jag är. Idag fick jag påminna mig själv igen, jag kom på idag, det ramlade över mig, att du är en yngre kopia av mig, ibland känns det som om du avslutar mina meningar o snor mina tankar. SÅNA vänner M, såna vänner växer långt ifrån på träd. Och du ska vara otroligt stolt över dej själv o den människan du blivit.

Nu några år senare hoppas jag verkligen att vi kan hålla mer kontakt, oftare kontakt. Jag vill vara en del av ditt liv, inte på halvtid utan på heltid, det kostar inget att hålla en vänskap levande, några ord här o några ord där. O vi har ju faktiskt datorn, man behöver inte sitta timmar i telefonen, bara några enkla ord mellan varven. O jag hoppas absolut att vi kan träffas oftare. Även om jag bor här o du bor där.

Älskade M, fortsätt att bara vara du, genom att bara vara du kommer du att uträtta något stort i framtiden. Att bara vara du kommer du att komma enormt långt på i livet. Jag är så enormt tacksam att jag fann en vän som dej o att jag får vara din vän..

TACK! Vi syns på Torsdag!

Glöm aldrig hur speciell du är O låt aldrig någon annan säga annorlunda!

Till en M från en annan M!

Loong time

2010-02-02T23:53:00.003+01:00

Jag har en förmåga att bara låta mitt bloggande rinna ut i sanden, det känns bland annat som om tiden inte räcker till. All tid går åt till amning, blöjbyte, läxläsning & för att inte tala om den tråkiga städningen som jag inte alls hinner med som innan. I mitt allt detta vill jag försöka att vara så social som möjligt mot människorna runt omkring mig. Det är helt enkelt inte lätt att vara hemmafru med tre barn på heltid. Tyckte tiden var begränsad när jag jobbade men nu är det ännu mer begränsad.

Därför är jag så oerhört tacksam för när människor kommer till mig, att jag slipper ge mig iväg. I helgen kommer världens underbaraste Martina, som jag längtar, längtar efter att få slippa prata bebisspråk för en dag, slippa ha egna konversioner med mig själv. Längtar efter att få prata med en TJEJ! Här hemma är det bara sambon och barnen som får ta del av mina sjuka tankar. Att Martina kommer betyder allt, det ska bli så otroligt skönt att få se någon. Och nu är det så speciellt när hon kommer eftersom jag inte träffat henne på två år. Fasen inte klokt.. Varför låter man det ens gå så länge?

Och jag lovar jag ska bli bättre på bloggandet.. Nästa gång jag hinner ska jag skriva ett meter långt inlägg om bara Martina. Och om hur glad jag är för att hon fortfarande finns i mitt liv även om vi inte alltid pratar. Nu ska jag springa och röka medans det fortfarande är lungt och alla barnen sover. För innan man vet ordet av det, vaknar de. Allra minst den minsta bästa bebisen.

Jag lever!

2009-12-09T17:16:00.002+01:00

Nu var det mycket mycket länge sedan jag skrev, undra vad som hände? Dagarna bara gick och försvann. Problemet var nog mer att mitt liv är så händelselöst att jag inte hade något att uppdatera med. Fast egentligen så händer det ju saker hela tiden, så jag får nog mer skylla på lathet. Orkade inte logga in och trycka ner tankarna som ord på tangenterna. Men nu såg jag att det var några som skrek på mig så det är lika bra att visa att jag lever.

Var och mätte och vägde Tim idag. Har har gått upp och väger nu 5430g och 56 cm lång. Han börjar bli en klump min lillkille. Han har gått upp 700g på två veckor. Det är ju nästan ett helt kilo, man kan ju undra hur stor han tänkt att bli. Fast han är fortfarande lika mammig, eller bröstig kanske man ska säga. För han vill ligga vid bröstet precis hela tiden och vaknar så fort man rör på sig själv eller honom, så det är inte lätt att lägga ifrån sej honom. Han vill ju vara i knät hela tiden, så tiden till att göra annat är minst sagt begränsad.

-Jag lever Btw :) -

Traderaberoende!

2009-11-25T20:52:00.002+01:00

Jag skulle verkligen vilja sätta vuxenlås på vissa sidor på internet. En av de sidorna är tradera, för den sidan kommer att ruinera mig om jag fortsätter att bo all min lediga tid på den sidan. Det är lite som ullared, åhh så billigt, ska bara ha den med, åhh kostar ju bara en krona. Sen stannar det ju aldrig vid den kronan en då och man tänker ässh 5 kronor är inte så farligt. Men många bäckar blir små har jag märkt, det kan bli riktigt dyrt när man räknar ihop allt. Så efterlyser vuxenlås!! *ler*

Jag hade en sån period på tradera för nått år sedan, man blev helt manisk och satte sig vid datorn varje gång en auktion var på väg att avslutas, för man skulle bara ha den grejen. Sen tröttnade jag och satt aldrig där, nu har jag kommit in i den perioden igen då det ska sättas på allt möjligt. Kanske terapi vore en bättre lösning än vuxenlås.

Sjukdomar!

2009-11-24T13:48:00.002+01:00

Vi var och vägde Lillebror idag igen, han har gått upp lika bra denna veckan. Nu väger han 4800g. Jag var lite orolig att han inte skulle gått upp så mycket eftersom han varit sjuk sen i söndags men han hade gått upp så det kändes skönt. Jag hoppas verkligen att hans förkylning lägger sej snart, jobbigt för han att inte kunna andas som han ska. Jag tycker nätterna är extra jobbiga, dels för att man inte kan ha samma koll på honom eftersom man själv sover. Jag är nog en hönsmamma för jag springer fram till han på dagen bara han andas lite konstigt.

Ebba är bättre nu iallafall så denna veckan kunde hon gå till skolan igen. Jag gillar inte alls denna årstiden, den drar hem alla möjliga sjukdomar och man kan inte direkt fly från den heller. Och när man väll fått hem sjukdomarna går de bara runt, runt i flera månader. Bara vi slipper den berömda magsjukan detta året så är jag överlycklig. För det finns inget värre.

Man känner sej maktlös

2009-11-22T20:42:00.002+01:00

Jag har varit orolig sen Tim föddes att han ska bli sjuk som spädbarn. Man känner sej så maktlös när de blir sjuka och är så små. Nu har dagen kommit, han blev en månad i fredags och nu är han dunderförkylad. Men tack och lov så har han ingen feber iallafall. Jag hoppas verkligen att han slipper det, det räcker med hans hosta och hans täppta näsa för att det ska bli jobbigt för han.

Jag trodde nästan att han skulle bli sjuk med tanke på att båda flickorna varit förkylade i veckan. Även om man verkligen försöker att hålla dem borta från influensor och grejer är det svårt när man har äldre syskon som är skolbarn, de bär ofta med sej en massa olika sjukdomar hem.

Nu är det bara att hoppas att morgondagen är bättre för honom.

Att bära någons efternamn!

2009-11-20T08:00:00.003+01:00

Jag började titta på Paradise Hotel igår på tv 6 play eftersom jag är så dålig på att komma ihåg när tv-program sänds, är jag glad att det finns att titta på i efterhand. Men det var egentligen inte det jag ville skriva om. Jag fick mig en tankeställare efter att ha sett första avsnittet igår. Det är när Jackie säger att hon är svartenbarndts dotter och att hon gör detta för att hämnas lite på honom för att hon har haft en tuff uppväxt. Det fick mig att fundera på hur det måste varit för henne att vara hans dotter, eftersom han är så pass tungt kriminell och alla vet vem han är. Det räcker med att nämna efternamnet sen vet alla vem han är. Hur det har påverkat henne genom livet.

Min pappa är alkoholist och kriminell, i ett litet samhälle som detta så vet alla vem han är och jag har därför valt att inte bära hans efternamn. Även om jag älskar min pappa så är det nämligen så att om jag skulle presentera mig med hans efternamn skulle folk döma mig innan de hade lärt känna mig. Och samma problem måste ju hon haft genom åren. Fast ännu värre.

För samhället på det sättet är vrickat!

Jag älskar min nya barnvagn!

2009-11-18T20:11:00.003+01:00

Barnvagnen!

Det här med barnvagn var svårt tycker jag. Eftersom det var sista barnet jag ska ha så gjorde detta med barnvagn och barnsaker det så himla svårt. Det skiljer ju 5 år mellan Tim och Nellie. Och efter Nellie hade jag bestämt mig för att inte jag skulle ha mer barn, men ödet ville annorlunda. Och eftersom jag hade bestämt mig för det så hade jag därför gjort mig av med precis alla bebis saker jag hade. Vilket blev en ganska dyr historia nu när man sitter med en bebis hemma. Så jag velade mycket under graviditeten om jag skulle köpa en begagnad barnvagn på blocket eller om jag skulle köpa en ny.

Men problemet var ju att jag inte ville kasta ut 6-7000kr på en helt ny barnvagn när detta absolut är sista barnet. Men sen ville jag inte köpa en begagnad barnvagn heller för ett par tusen kronor. Så efter mycket letande efter vagn hittade jag en sida med nya barnvagnar för 3000 kr. Men då velade jag över de barnvagnarna eftersom jag var rädd för att det kanske bara var skit kvalite.

Att jag väntade till efter jag hade fött med att köpa en barnvagn beror på att jag ville veta vad det var för kön eftersom jag hade hittat en skitsnygg svart och rosa vagn om det hade blivit en flicka till hade jag velat ha den vagnen. Men nu blev det en pojk och jag valde en svart och vit vagn på den sidan där barnvagnarna kostade 3000 kronor.

När vagnen kom hem ångrar jag mig inte en sekund, för den är mycket snyggare i verkligheten än på bild, jag älskar min nya barnvagn rent ut sagt. Och Tim älskar sin nya barnvagn med, så allt velande slutade till slut i nått bra.

En kort uppdatering!

2009-11-17T13:04:00.002+01:00

Nu var det ett par dagar sen jag uppdaterade. Har väll egentligen inte hänt så mycket att skriva om. Ebba är sjuk, lilla gumman. Var lite rädd att det skulle varit svininfluensan igår då hon hade alla symtom man kunde ha i svininfluensan förutom feber. Men idag är hon piggare, bara näsan som rinner lite på henne. Imorgon ska vi upp och väga Tim igen, alltid lika kul att se hur mycket han gått upp. Nu har han fått lite rundare kinder, nu börjar han bli bebistjock. Så sött!

Igår kom äntligen vagnen, och ingen är gladare än mig eftersom nu kan jag söva han i vagnen istället för att gå runt och vagga honom. Skämmer bort honom ordentligt gör vi här hemma. Blev riktigt nöjd med vagnen, det var mycket mycket finare än på bilden. Så det var himla kul, nu kan vi även gå ut och gå på dagarna med.

En kort uppdatering!

Vad ska vi äta till middag?

2009-11-13T12:39:00.001+01:00

Jag har samma problem som vanligt vid denna tidpunkten. Vad ska vi äta till middag? Är trött på det gamla vanliga, köttbullar och falukorv. För det är den maten det blir när man inte orkar tänka, smidigt, enkelt och billigt. Men framför allt tråkigt! Det där med maten är alltid ett problem, jag tycker om att laga mat, OM det är något roligt att laga. Hur kul är det att steka köttbullar liksom?

Nu har jag hittat sidan som hjälper mig varje dag, den sidan har till och med tagit fram baksidan hos mig mellan varven. För är det nått jag inte kan är det att baka, men med den sidan kan jag iallafall orka göra ett försök. För vem kan motstå alla goda kakor med bild där?

Idag blir det en ny kycklingrätt tack vare Matklubben!

Fantasibrist? - Besök Matklubben!-

Är det fel att neka människor som inte tagit vaccinet att komma hem?

2009-11-12T15:08:00.003+01:00

Efter mycket velande här hemma fram och tillbaka så har vi bestämt oss för att ta vaccinet till svininfluensan. Jag gör det för att skydda mina barn, jag skulle aldrig kunna leva med mig själv om de hade blivit svårt sjuka i influensan. Men sen samtidigt tycker jag att det är enormt jobbigt att vi allihopa här hemma får ta vaccinet, och kvar står då Tim som inte får vaccinera oss. Och jag har inte en aning om hur mycket av vaccinet som kommer gå över till honom via bröstmjölken. Så samtidigt som vi skyddar oss genom vaccinet är ju inte han skyddad. Och det enda man kan göra för att försöka skydda honom så mycket som möjligt är att skydda han från han i allafall i den mån det går undvika folkmassor och människor som inte tagit vaccinet.

Vilket låter egentligen helt sjukt, nu menar jag inte att vi kommer att låsa in oss eller honom för att han inte är vaccinerad. Men om jag försöker skydda honom på det sättet har jag i allafall gjort vad jag har kunnat. Så jag känner mig samtidigt elak att neka människor som vill komma hem till mig men som valt avstå från vaccinet. Men jag gör det för att försöka skydda honom.

Samtidigt som jag inte vet hur hysterisk man ska vara när det gäller svininfluensan för jag har hört så mycket om den, att folk är för hysteriska och att den inte är värre än en vanlig influensa. MEN om den inte hade varit värre, varför ge man då vaccin till den och inte vanliga influensor?

Det finns fortfarande så många frågor, men trots dessa frågor så känner jag ju mig rädd för svininfluensan och jag vill absolut inte för något i världen att lilla Tim eller flickorna ska bli smittade.

Men är det fel av mig att neka människor som inte tagit vaccinet att komma hem till mig?

Första leendet kom igår!

2009-11-12T12:40:00.002+01:00

En timme efter att jag suttit och skrivit om att jag ville ha Tims första leende så kom det. Lite komiskt eftersom jag faktiskt skrev om det. Mamma kom upp och satt en kvart och försökte få hans leende genom att göra alla möjliga roliga grimaser åt han, hon sjöng nog hela registret av sånger hon hade, men inget leende kom. Sen började han leta efter mat och mamma sträckte över honom till mig. Jag sa -vill busbebis ha mat och där kom det, världens leende fick jag. Så underbart sött.

Gissa om mamma borta i hörnet blev sur? Haha! :)

Bvc besök Nr 2

2009-11-11T16:20:00.002+01:00

Idag var det besök på Bvc igen, minns inte att man åkte så tätt och mätte och vägde de små. Men det gjorde man ju säkert bara att man blivit glömsk på äldre dagar. Idag vägde han 4160g så han har gått upp ett halvkilo sen sist. Hon var tvungen att visa oss kurvan för den var lite rolig, den var ett streck rätt upp. Så nog äter han och blir mätt. Känns alltid lika betryggande. Han har är nu 53 cm lång, så vuxit 3 cm sen han föddes och det märks faktiskt på kläderna, en del byxor som han har börjar redan bli för små.

Men vi väntar fortfarande på leendet från honom, han ler ibland i sömnen men det är ju inget medvetet leende. Han var 3 veckor igår så nu kan ju det där söta leendet komma när som helst. De brukar ju börja le någonstans mellan 2 till 8 veckor. Så om det vill sig riktigt illa kan vi få vänta i 5 veckor till innan vi får se det medvetna leendet.

Lillasyster blev storasyster!

2009-11-10T15:22:00.002+01:00

Kan det vara så att Lillasyster blev stor i samband med att hon blev storasyster. Visst har hon fortfarande sjukt mycket bomull i öronen som gör att hon lyssnar lite sådär halvhjärtat bra på sina föräldrar. Men det är sånt som hör med barn till. Men busen har faktiskt avtagit, hon har faktiskt blivit lugnare vilket är skönt. Hon lyssnar också lite bättre nu än vad hon gjorde innan. Undra om hon själv känner att hon blev lite större när hon inte längre är minst i syskonskaran. I vilket fall som helst var det dags för hennes bus att bli lite mindre nu, för annars hade det blivit mycket mycket jobbigare med en bebis i huset.

Men i och med att jag skriver detta så kanske innan jag vet ordet av det får städa upp ytterligare ett bus från busungen.

Ensam mamma söker

2009-11-09T15:33:00.002+01:00

Tittar även detta året på Ensam mamma söker. Men kanske inte lika ingående som de förra säsongerna. Då var man bänkad varje söndag i soffan för man kunde absolut inte missa en enda sekund av det. Detta året tittar jag, men vilken dag i veckan som helst, tittar på det på datorn istället. Det är alltså inte så viktigt som de andra åren. Men vill gärna se det. Men nu kan det ha gått 3 veckor i mellan innan jag sett dem avsnitt jag missat.

Nu har jag inte hunnit se gårdagens avsnitt och hade nog missat att se det på en vecka om jag inte hade gått in på aftonbladet, och givetvis fick jag ju se vem Helena valde på bild, men kunde hålla mig för att inte klicka in på artiklen och kolla hur det gick för dem sen. Att jag hann att se att Helena valde den hon valde gör kanske inte så mycket för det hade jag redan räknat ut.

Så nu blir det att titta på det missade avsnittet och sedan läsa artiklen.

Jippie, en award!

2009-11-08T15:48:00.004+01:00

Tänk vad en liten bild kan betyda så mycket. Jag har fått en Award. Startade upp denna bloggen för inte många dagar sedan och redan fått en award. Nu kom ännu mer blogglust tillbaka. Tack Motorcrossänkan!

Med denna award så medföljer även en utmaning att jag ska berätta 7 saker om mej själv.

1. Har fobi för fötter & ormar

2. Är en kvällsmänniska

3. Äter hemskt sällan godis, men en massa kakor blir det!

4. Är undersköterska

5. Är en hönsmamma ända ut i fingerspetsarna.

6. Är en kattmänniska, skulle kunna ha hur många katter som helst, (Om jag fick)

7. Är skitdålig på engelska, missade varenda lektion i skolan.

Men nu tänker jag där i mot bryta trenden, jag väljer att inte länka den vidare denna gången till 7 nya. Utan de som vill ha en award från mig får plocka den, för i nuläget följer jag inte 7 st bloggar.

Lurad av min bebis

2009-11-06T18:34:00.003+01:00

Min bebis är smartare än mig. Samtidigt som det är rätt fantastiskt att små barn faktiskt kan vara så tydliga med vad de vill och inte vill. Att de lär sej så fort vem som är vem och vem man kan göra vad med.

Idag åkte jag iväg en timma för första gången sen han kom hem, jag for in till grannstaden och handlade lite mat. Gav han mat och nattade honom och visste att jag hade ungefär en timma till två timmar innan han skulle sakna mig och vilja ha mat igen. Jag hörde inget på mobilen och antog att allt gick bra.

När jag kommer hem får jag världens chock. Där ligger världens sötaste bebis och sussar så sött. Inget konstigt med det, det konstigaste var nog det som lös som ett stoppljus i munnen på honom. En NAPP! Jag bara stod och gapade och undrade hur detta hade gått till. Inga problem säger mannen i huset, var bara att stoppa in den ett par gånger till slut gav han med sej och somnade om.

Jag kan tillägga att jag försökt nu i eftermiddag att göra likadant, men UTAN resultat. Det är precis som att han vet att det är mamma med brösten och de är mycket mycket godare än den där nappen. Men är mamma inte hemma får väll nappen duga så länge. Mycket mycket smart av bebisen.

Dags att vakna nu!

2009-11-05T20:46:00.000+01:00

I morse när jag vaknade och tittade ut var det vitt! Och jag frågade mig själv vart jag spenderat de två senaste månaderna eller om snön var väldigt tidig i år. Jag började undra om jag precis vaknat ur ett ide som jag gått runt i ett par månader, tittade i kalendern och det stod NOVEMBER! Klart jag sovit i ca 2 månader då, för mig var det nyss sommar. Klart jag inhandlar vinterkläder till barnen, men har helt glömt bort mig själv. För senast förra veckan hade jag på mig inne tofflor till affären och inser nu att det inte står några vinterskor till mig i hallen, och ännu mindre hänger det någon vinterjacka.

Insåg idag att det är dags att vakna nu, vintern är på väg och vi är inne i November. Fast för mig känns det fortfarande som om vi är i början av september!

Inte mycket sömn inatt!

2009-11-04T13:48:00.000+01:00

Blev inte mycket sömn inatt.

Redan för 2 veckor sedan när Tim föddes förstod vi att detta inte var en nappbebis. Vilket gör det hela mycket svårare eftersom jag endast är van vid två nappbebisar sen innan. Båda flickorna älskade sina nappar. Men Lille Tim han vägrar, han grimaserar och han spottar ut den lika fort. Men sin mammas bröst älskar han,och inatt kom han på. Varför ska man använda napp när mammas bröst kan fungera precis likadant och dessutom är mycket godare. Så inatt har han legat vid brösten hela natten och bara napptuttat. Så fort jag tagit bort bröstet så blev han arg, och hade jag inte varit så trött så hade jag nog aldrig tillåtit att han skulle använda mitt bröst som napp. Hoppas nu på att han inte gör det till en vana.

Upplever en natt som inget problem, problem blir väll om han fortsätter för mycket sömn för min del blev inte. Och är svårt att veta hur man ska göra när han inte är en nappbebis och man ställs inför ett problem som man aldrig upplevt innan. Sugbehov men vägra napp!?

Dåligt påläst om svinvaccinet!

2009-11-03T18:00:00.000+01:00

Jag erkänner att jag är dåligt påläst när det gäller svininfluensan och vaccinet. Ändå skrämmer både influensan och vaccinet skiten ur mig. Jag är livrädd för att någon jag känner ska drabbas hårt av influensan och lika rädd för att någon i min närhet ska bli riktigt dålig av vaccinet. Så det känns som om att man väljer mellan två onda ting när det kommer till frågan om man ska vaccinera sig. Nu ligger jag ju inte i högrisk zonen längre när det gäller vaccinet. Det förändrades över en natt, vilket gör att man funderar lite på hur de tänker, för knappast kan ju Tim fått tillräckligt med motstånds kraft på 2 veckor genom min bröstmjölk. Känns ju lite förvirrande.

Jag har iallafall bestämt mig för att ta det där vaccinet, för om något av mina barn skulle blir sjuka i svininfluensan så skulle jag aldrig förlåta mig själv. Samtidigt så hoppas man ju att vi inte kommer att bli sjuka av vaccinet. Att det inte kommer att komma några bestående men längre fram i livet heller. En annan fråga är ju varför man inte tar vaccinet på barn under 3 år. Okej de barn man ammar, de får ju sin del genom bröstmjölken säger de ju. Men de andra barnen som inte längre ammas, varför tar man inte vaccinet på småbarn. Och vad skiljer på ett barn som är 3 år eller 4 år eller 5 år? Det gör ju att man bli orolig för Nellie som är 5 år.

Jag tycker man har så många funderingar och de flesta frågorna hade säkert gått att läsa sej till, men erkänner att jag faktiskt varit för lat för att läsa mig till om det. Antar att vaccinet är en vecka längre bort än vad det borde vara. Är alltid ute i sista minuten med att läsa mig till information.

Bvc Besök

2009-11-02T12:49:00.000+01:00

Idag var Bvc här på hembesök. De pratade allmänt om hur det är att ha en bebis i huset igen. Men allt fungerar ju bra, jag måste säga att jag fått en snäll bebis, för jag har knappt hört han skrika. Visst gör han ifrån sej ljud, men det är mest en massa jollrande ljud. Inget skrik och på nätterna är han jättesnäll. Amningen fungerar ju också jättebra, han äter varannan timma nu ungefär. Visst är han lite mammig men annars fungerar det bra. Kanske inte så konstigt att han är mammig, han har ju varit inuti mig i 9 månader.

Han är 2 veckor i morgon och väger just nu 3630 g. Så han har ju gått upp jättebra på en vecka. För en vecka sen vägde han ju 3300 gram. Så han har ju gått upp 330 gram på bara en vecka. Fortsätter han såhär är det snart dags att hoppa upp ett steg på blöjorna med. Och jag har inte en hunnit använda rabattkupongerna på blöjorna heller *Ler*

Min förlossning!

2009-10-31T20:03:00.000+01:00

Lilla Tim 4 dagar gammal

Natten till Tisdagen den 20/10 sov jag inte mycket. Klockan 6:30 skulle vi vara inne på Bb för att det planerade kejsarsnittet äntligen skulle bli av. Jag steg upp klockan 4;30 och ställde mig i duschen. Sen efter mycket steg hemma i lägenheten bar det av till Bb. När jag kom in så gjorde de förberedelserna för operationen. Det jag minns extra mycket från mina tidigare förlossningar är när de sätter katetern, för det har inte varit speciellt skönt någon av gångerna. Men det gjorde inte alls lika ont som jag minns det. Det som denna gången gjorde ont var nålen de satte för droppet. Minns inte vad detta heter, men tror ni förstår vad jag menar. De tryckte fel flera gånger innan de fick sätta i armen tills slut, och då var jag riktigt öm i båda händerna.

Sen fick jag rullas ner till operationen och där nere var inte väntan speciellt lång innan jag rullades in i operation salen. Inne i operationssalen förklarade de enda in i minsta detalj vad som skulle hända, vad de gjorde och vad alla saker var till för under operationen, vilket var enormt lugnande. Det kändes betydligt mycket bättre denna gången än förra gången. När det var dags för bedövningen så var jag riktigt, riktigt nervös eftersom det är den som jag haft starkast minnen av båda gångerna. Men även denna gjorde inte alls lika ont som förra gången, nästan direkt började det verka och jag fick hjälp med att lägga mig ner.

Sen drog de den där kalla tussen över magen för att man skulle känna om man kände den. Men min bedövning tog så långt upp så att till och med armarna kändes tunga, sen satte det sej i huvudet med denna gången. Illamåendet började komma, och sen var det dags för det hemska ulkandet igen som de andra gångerna. Denna gången fick jag medicin för illamåendet skulle tas bort men det hjälpte tyvärr inte så det var bara att ligga och vänta på att det skulle försvinna. Man känner sej hemsk när man knappt kan röra huvudet samtidigt som det inte finns något som kan komma upp. Sen började rethostan som aldrig ville släppa, och helt hopplöst att ens försöka hosta upp slem. Då hör jag läkaren säga, - Nu ska jag ta ut bebisen så nu måste du sluta hosta.

Hur lätt är det att sluta hosta när man inte får hosta, inte alls lätt! Men det gick bra. Ut kom en liten kille, och jag har aldrig sett min sambo så ledsen innan som då, att en människa hade så mycket glädjetårar är ofattbart. Jag själv fattade det nog inte förrens sent dagen efter att min bebis var en kille. Sen var det dags för att sy ihop mig, vilket denna gången kändes som en hel evighet. Allt jag ville och kunde tänka på då var att få komma upp till BB igen så att jag kunde få hålla mitt lilla underverk, de vågade ju inte att jag skulle hålla honom på den lilla britsen eftersom armarna inte fungerade riktigt som de skulle på mig.

8:38 föddes lilla Tim som vägde 3310g och var 50 cm lång.

Uppe på Bb, fick jag hålla underverket för första gången, ett ögonblick man kommer att ta med sej precis hela livet.

Blogglusten kom tillbaka?

2009-10-31T11:15:00.000+01:00

Har haft en längre bloggpaus, men funderat ett tag nu på att starta upp igen, fast på ett nytt ställe för att få tillbaka blogglusten helt. Den bara försvann. Jag trodde nog aldrig att min blogglust skulle försvinna på det sättet som den gjorde. Speciellt inte när jag egentligen hade väldigt mycket att skriva om. Jag blev gravid i samband med att den försvann, iofs jobbade jag väldigt mycket och kände att jag inte riktigt hade tid. Men i den platsen i livet som jag befann mej just då borde jag haft mängder att skriva om, men lusten fanns aldrig där.

Så nu testar vi igen, i en helt ny blogg och denna gången under mitt riktiga smeknamn, inte försöka vara anonym som i den andra. Utan bara vara mej själv. Jag ska försöka att blogga på ett sätt där jag heller inte kommer att vara för öppen om mitt liv.

I vilket fall som helst så min graviditet slutade med en liten pojke. Nu känns mer mitt liv fulländat på något sätt. Med två underbara flickor sedan innan kunde inte pojke bli mer välkommen i vårat liv. Och att det blev en liten pojke gjorde att jag nu förökat mej färdigt. Nu har jag precis det jag önskat mej. En underbar familj!! Mitt allt!!